River flows in you


Vacker dag med pojken min<3

Känner ni ibland att ni slösar bort ert liv? Att ni inte gör det ni egentligen ska göra. Eller att ni missar så mycket för att ni inte riktigt klarar av att hänga med på allt. Och att det finns mycket ni önskar ni kunde hinna göra, men att varken tid eller motivation räcker till. Skjuter ni också upp på massa olika saker som ni VET att ni borde fixa klart? 
Jag undrade över varför jag sällan blir nöjd med saker och ting, och jag kom fram till att det säkerligen är eftersom jag förväntar mig så mycket mer. Höga förhoppningar och förväntningar kan leda till katastrofala resultat. Det hjälper inte ett dugg när man dessutom är en perfektionist och en hängiven, hänsynslös självkritiker som aldrig missar ett tillfälle att peka ut alla brister och fel. 
Folk pratar om depression som uppstår pga dålig ekonomi eller brusten relation. Jag berättar om depression där man känner allt och ingenting. Där man vill leva men helst dö för det vore bättre, lättare. Vilja umgås med vänner men inte ha ork att spela glad och vara social. Vilja göra något av ens liv men samtidigt ge upp och acceptera förlust. Ha drömmar och mål, men tappa intresse och lust till allt. 
En depression där man aldrig riktigt finner tillräckliga svar på varför man mår så här. Där saker som dålig ekonomi, stress på jobbet eller skilsmässa inte är orsak
När man lägger sig tidigt, är utmattad och vaknar ändå ännu tröttare. När andra människor är tröttsamma och irriterande. 

Jag är så trött att jag inte vet vad jag skriver mer. Min hjärna stänger av, känner det. God natt.
Maria

Hej! Förlåt att jag inte haft tid att svara, kursen jag läser just nu är verkligen utmattande.

Problemet med detta inlägg är att du glömmer att när du accepterat Jesus som din räddare så betyder det samtidigt att du är köpt. Du är köpt till ett väldigt högt pris. Ditt liv är inte ditt liv längre, Gud har köpt ditt liv, det tillhör honom. Du har inte rätt att kalla det för ditt liv eller använda ord som min vilja om du ska ta upp ditt kors och följa Jesus. Det handlar om att förneka din vilja och leva för Guds vilja. Vi måste inse att den här historien Gud skriver och skrivit handlar inte om oss vi spelar inte huvudrollen! Det är Gud som har huvudrollen vi är bara de små verktygen som Gud kan använda för hans ära. Jorden cirkulerar inte runt oss, det måste vi förstå. Vi måste förstå att det handlar inte om vad jag tycker, vad jag känner, vad jag går igenom, jag, jag, jag. Nej, detta är ett postmodernistiskt tankesätt som inte passar in i den kristna världsbilden. Det finns ett rätt sätt att leva och ett fel sätt, det handlar inte om vad jag tycker, du tycker, ’’det som passar mig kanske inte passar dig osv’’, sanningen är inte subjektiv den är objektiv. Vi människor har inte rätten att sitta och begrunda nya livsstilar, speciellt inte som en kristen, Jesus har visat oss den rätta livsstilen och den behöver inte kompletteras och vi behöver ingen annan förebild heller. Gud är tillräcklig.

Vi måste lita på Guds vishet, på hans kärlek, på hans frid, fråga efter hans vilja. Vi måste sluta leta efter mening, kärlek, bekräftelse i skapelsen och leta efter allt detta i skaparen för det är han som är sanningen, vägen och livet. Vi kommer inte att hitta dessa sanningar någon annanstans, hur mycket än vi kämpar, vill, för det finns ingen glädje i ett liv separerat från Gud. Vi kommer bara skada oss själva mer om vi försöker hitta glädje, motivation, liv i skapelsen, skaparen är den enda vi behöver. Vi måste granska oss själva, och fråga vad våra motiv är egentligen. Vad är det jag söker, vad är det jag älskar mest av allt i denna skapelse som jag inte kan leva utan, vart lägger jag ner den energi jag har, den tid Gud har gett mig, de andetag jag inte förtjänar, varför vill jag dö, Om alla dessa svar är något annat än på grund av min kärlek till Gud, så kan vi vara säkra på att vi kommer må skit. För att Gud är kärlek, och att säga nej till Gud är att säga nej till kärleken.

Det är aldrig försent, Gud står precis som vilken pappa som helst fast med en mycket större kärlek som vi inte kan begripa med öppna armar och väntar på att alla hans barn ska vända och ta hans hand. Vi kristna vet att livet på jorden är ett själsligt krig, vi måste vara beredda på att kunna skilja på lögn och sanning, genom att testa det med Guds ord.
Gud kommer inte tvinga oss att välja honom framför allt annat för det är inte kärlek, för att någon ska kunna älska måste den vara fri att vilja göra det, annars är den inte bättre än en maskin. Att därför fråga; varför kunde Gud inte rädda den personen ifrån att ta självmord, han måste ha gett upp eller inte ens han kunde rädda den personen, eller t.ex. den personen som blev mördad, blev våldtagen. Det är att fråga Gud varför skapade du inte maskiner samtidigt som man anser sig själv veta bättre än Gud. Gud är inte efter en maskin han är efter vårt hjärta och han tänker inte kompromissa om det heller han vill ha HELA vårt hjärta. Riktig kärlek uppnås alltså när det finns fri vilja.

Att vara svag är inte en nackdel det är en fördel. Det visar att vi är ödmjuka, att vi förstår vart livet strömmar ifrån, vart vi hämtar vår styrka och energi ifrån. Vi är svaga utan Gud och därför är det också bättre att skryta med sin svaghet än sin styrka:

Svar: Hej, ville bara tacka dig för den tid du lagt på att skriva allt detta. Jag vet dock inte vad jag ska svara, känns som om jag bara upprepar mig och till slut känns orden betydelselösa och otillräckliga. Hursomhelst, jag ville bara säga tack och att jag faktiskt läser kommentarerna. Tack<3
Sarah Malky

Maria

2 Korinthierbrevet 12:9 Men han svarade: ”Min nåd är allt du behöver.” Ja, i svagheten blir kraften störst. Därför vill jag helst skryta med min svaghet, så att Kristi kraft kan omsluta mig

Våra drömmar, mål, planer, intressen, motiv måste vi granska när vi märker att vi går igenom en prövning; har jag verkligen gett upp de, är jag beredd att byta ut de mot Guds vilja, är jag beredd att lägga ner masken jag bär på, är jag beredd att låta Gud skriva mina dagar, är jag beredd på att lita på Gud helt och hållet? Syns det på sättet jag lever att jag är kristen eller har ag tagit Guds namn på mig i onödan. För att kunna svara på detta måste vi också ställa frågan är det värt det? För om Gud är värt det, och om vi tror på att döden är en vinst, vad har vi som en kristen att förlora? Varför vill jag inte ge upp mitt sätt att tänka, varför kan jag inte medge att jag haft fel, att allt jag trott var en lögn, att mitt synsätt var befläckad av min stolthet, min kärlek till mig själv.

Att ha en dödslängtan är inte fel heller, du ska inte tro att det är fel så länge dina motiv ligger rätt. Om ditt motiv är för att jag, jag ,jag, jag. Då är det fel. Men om det är för att du längtar efter att återförenas med din HERRE din Gud då kan du vara lugn. För att för oss kristna så är döden en vinst, och inget som helst dåligt. Kristendomen är i sig en kallelse till att dö. Vi bör gå i Jesus fotspår och i detta ingår att dö både fysiskt, psykiskt. Vi bör vara villiga att fysiskt ge våra liv åt en annan människa. För att vi vet hur mycket de är värda, de bär på guds avbild, Gud korsfästes lika mycket för de som för oss. Vi bör också dö psykiskt som jag nämnt där vi inte känner behag till inget och ingen annan än Gud.
’’ Ty för mig är livet Kristus och döden en vinst.” (Fil 1:21)

Snälla Sara granska dina motiv min syster. Jag har som sagt gått igenom liknande helvete som dig. Bara för att min började på grund av en kille jag idoliserat så betyder det inte att det var det som gjorde att det fortsatte eller att symtomen är annorlunda, det var det som startade den, men symptomen är desamma därför har dessa sjukdomar fått samlingsnamnen: depression, ångest, stress, utmattning… Till och med killen blev det sista jag brydde mig om under den där sjukdomen, jag ville bara bli av med hur ont jag hade. Men det hjälpte inte jag var redan fast i sjukdomen. Jag brukade också låsas som om jag mådde bra, följde strömmen, ville inte utmärka mig. Jag försöker inte minimera på något sätt det du går igenom, jag kommer ihåg hur jag kvävdes, hur mycket energi det tog för mig att bara andas, en simpel andning blev det svåraste jag kunde göra, det är en sjukdom, jag vet det, jag hade det själv i flera år, jag var som en vandrande död människa, men det finns hopp, det finns ett rätt sätt, en väg som leder till ljuset. Jag har gått den vägen. Jag är bevis på det.

Idag är jag tacksam för sjukdomen jag gick igenom, för alla dagar jag kvävdes, för alla nätter jag inte sov, för alla dagar jag låtsades må bra, för allt hår på huvudet jag tappade, för alla år jag gick igenom det. För att det var värt det, jag skulle aldrig tacka nej till att gå igenom det igen om det är vad Gud vill. Idag kan jag berätta allt detta som en del av mitt testament för hur jag fann Gud och det skulle jag aldrig byta ut mot nåt i världen.

Det var inte förrens jag insåg att livet här inte handlar om mig, som jag slutade att bry mig om mig själv och mina problem, jag granskade mina motiv och vände om. Har du verkligen gett Gud en ärlig chans? Eller har du sökt förgäves efter bot i hans skapelse. Vi behöver inte något/ någon mer än Gud, har vi Gud så har vi allt. Jag ska be för att Guds ord ska vara det enda som lockar dig och för att du ska uppfatta de som den finaste musik du någonsin har hört och skådat, jag ska be för att den ska låta så högt så att du inte kommer kunna gå förbi den utan att bli påverkad av den och för att du ska förstå att hans kärlek är allt du behöver. Sluta leta och knacka istället på hans dörr.

Kub

Hej, hittat din blogg precis. Känner igen mig riktigt mycket i detdu skriver, vad gör du för att må bättre? skriv gärna

Svar: Hej! Vad tråkigt att höra, inte direkt kul att känna så. Jag tar medicin nu och jag antar att det hjälper till en viss del. Det går upp och ner. Jag försöker även träna regelbundet då det oftast hjälper mig. Finns här om du behöver prata med någon<3
Sarah Malky