Nowhere to go but down, down

Känslan när man precis har vaknat, öppnat ögonen och ligger där och allt känns som nytt. Ingen oro, stress, ångest eller onda tankar överhuvudtaget. Inga måsten och inga minnen om gårdagen. Känslan när man precis har vaknat...dessa få sekunder av ens liv där allt är perfekt och normalt. En känsla av äkta harmoni och fridfullhet. Denna korta men underbara stund av ens liv, varje jävla morgon. Why do all good things come to an end? 
Bara några sekunder senare... och alla minnen, alla känslor du inte vill ha, allt du ville komma bort från när du gick och la dig kvällen innan, allt detta kommer tillbaka. Som en våldsam tsunami. Försöker dränka dig med en sådan styrka och kraft att du tappar kontrollen. Plötsligt har den överhanden igen och trycker ner dig så djupt ner det bara går. Plötsligt kämpar du för ditt liv igen. Hela kroppen kämpar. Först intalar du dig själv att du kommer att segra, du kommer att kunna simma upp till ytan igen innan det är försent. Men ju längre tid det går, ju mer du kämpar och tappar styrka, mod och vilja, desto mer hopplös blir du. Modlös. Utmattad. Desto mer övertygad blir du om att "Jag kämpar...men för vad?". Är det värt det? En liten röst finner tröst om att allting kommer att bli bra igen. En annan röst saknar tröst och säger "Jag vill se vad som händer om jag slutar kämpa för en gång skull". 
En amerikansk vän till mig pratade med mig om sin depression en gång och sa: "Ibland känns det som om jag är i mitten av ett hav och har någonting runt min hals, händer och fotleder som tynger mig ner. Jag försöker simma upp, men jag sjunker djupare och djupare. Jag kan inte komma upp."
 
Känslan när man precis har vaknat...ja jisses, om den ändå varade så länge som man behövde. Men ingenting är för evigt, inte ens denna korta, perfekta stund av absolut salighet. Den är borta innan du ens hinner dra in ett andetag. Innan dina sinnen hinner gripa tag i den och....och den är borta som om den aldrig har existerat. När minnena och känslorna och allt som du ville långt ifrån kommer tillbaka som ett jävla frakttåg i full fart och splittrar dig i talrika bitar... du minns vad du tänkte innan du la dig för att sova, att du önskade att du slöt ögonen för allra sista gången.