Då var det fredag igen.

God morgon!
Äntligen är det fredag igen! Feeeeest!
Haha, nej, men bara en massa myssss. Jag tror jag har nått en ålder där allt som har med fester och sociala tillställningar att göra gör mig bara trött och på dåligt humör. Men vänta nu, det har väl alltid varit så? Haha, japp, jag har aldrig varit någon festprisse eller en fröken Social. Gudskelov för det. 

Jag har inte tränat på snart en vecka nu och ångesten har kickat in rejält. Men vad göra? Jag kommer hem vid halv 5 och då vill jag ju helst bara umgås med min fina pojke. Ta igen tiden liksom och vara så mycket som möjligt med honom. Jag vet inte vad jag ska göra åt det, för jag vet samtidigt att jag kommer inte att kunna skippa gymmet mycket längre. Det är det knepiga med livet ibland; man löser en sak och sen så dyker ett annat bekymmer upp. Detta pågår i all oändlighet. Jädrans liv man lever här på jorden.
Men men, nu ska jag luta mig tillbaka på stolen på bussen och lyssna på musik resten av vägen till praktiken. Later!

Chocolate - my drug.

God morgon! Jag sitter på bussen igen, påväg till praktiken. Räknar ner dagarna om och om och om igen. Nästa vecka är det 15 arbetsdagar kvar, dvs, 3 veckor. Längtar ihjäl mig. Men efter praktiken kommer det svåra - tentan och essän. Gissa på om jag är så jäkla trött på studierna. 
Känslan när ens hund alltid blir bra på bild och när man själv alltid ser sjuk eller konstig ut på bild :O
Min sockersöta Rocky<3

Idag och imorgon är mamma hemma och kommer att se efter Rocky, så jag är väl miiiiindre orolig över min pojk. 

När jag tänker efter på allt jag måste hinna göra klart innan jul, innan examen, innan jag börjar söka jobb och börja jobb...då vill jag allra helst krypa in i ett litet håll och försvinna från den bittra världen. Inga roliga känslor. Det är bara så mycket som måste göras och inte mycket tid kvar. Och stressar jag så blir det värre än värst. Jag är dock redan stressad - när är jag inte det? 

En bra grej jag har kommit på om mig själv är att choklad ALLTID löser de flesta av mina problem - inte minst de jäkla huvudvärken som jag otroligt nog har varenda jäkla dag. Choklad är trots allt som en drog. Choklad gör mig glad helt enkelt. 

Hursomhelst, nu tog jag andra bussen och vi rullar iväg till sjuntorp. Slutar runt 4 idag också. Later!

Anxiety.

God morgon!
Jag sitter vid tågstationen och inväntar min buss som kommer att ta mig till sjuntorp. Den kommer snart så jag tänkte blogga lite under tiden jag väntar.
Igår gick det väl bra på praktiken. Jag fick hålla i en samling innan lunchen, vilket både jag och min handledare tyckte gick bra. 
"Jag hoppas du är stolt över dig själv," sa hon.
Nja...
Men det har mer att göra med att jag är en perfektionist och har aldrig riktigt känt mig helt nöjd med mina insatser i livet. Men jag är kanske på bättringsvägen, vem vet? Fast ibland så undrar man ju hur pass bättre man mår nuförtiden och om man endast har varit för upptagen med andra saker i livet och just därför inte tänkt så mycket på det. Men igår, påväg hem från praktiken, då insåg jag att det inte var så mycket bättre som jag själv och andra hade trott att det var. 
Japp, det stämmer så väl in på mig!

Separationsångest.


På väg till praktiken nu igen då. Det börjar kännas jobbigare och jobbigare att lämna Rocky. Jag trodde att sånt skulle göra det lättare ju mer tiden går, men jag är en sån där tvärtom person, där ingenting går i samma riktning som det borde gå. Ja, men det är väl typiskt, va? 
Och det verkar inte bli lättare för Rocky heller. När jag var påväg ut för att vänta på bussen för en stund sedan så var jag tvungen att gå upp till mitt rum igen eftersom han pep en massa och klöste på dörren. När jag öppnar dörren smiter han ut, börjar skälla åt mig som för att säga: "Vart tänker du ta vägen unga dam? Hur kan du lämna mig ensam här bara så där?"
Jösses, jag tror att vi båda lider av separationsångest. 

Hursom, det är tisdag idag. Kan inte praktikveckorna bara vara över nu? Hur ska det gå när jag väl börjar jobba då? 
Ja, det vill jag inte bekymra mig över för tillfället.