Big hero 6.

Dålig uppdatering idag; har haft fullt upp. Jag var uppe vid 7 imorse och drog till gymmet och tränade ben och lite mage (se, jag börjar bli bättre på det). Därefter åkte jag hem och lagade dessa godingar igen.
Varför ska dem vara så goda för? :'(

Duschade, gjorde mig iordning och åkte sedan med barnen och bästa vännen till bion. Vi såg på Big Hero 6. En fantastisk film. Jag älskar Disney filmer och den här var utan tvivel en av dem bästa filmerna dem har gjort. Jättefint budskap och allt men det enda jag störde mig på (och som stör mig i alla Disney filmer) är karaktärernas utseende och dessa stereotyper. Tjejerna har alltid samma ansiktsdrag och killarna detsamma. Kropparna ser dock olika ut. Men kläderna och språket och deras beteende är så fruktansvärt stereotypiskt så det inte är sant. Jag fattar inte att det är bara jag som reagerar på det för det är faktiskt riktigt upprörande. Det fanns till exempel en färgad karaktär med svensk brytning, muskulös och använde slang. En hyper blond, väldigt lång och tunn tjej som pratade väldigt fort och hysteriskt. En "pojkflicka" med kort, mörkt hår och mörka skinnkläder med mörkare röst och gillade att köra fort. En "hippie" kille som verkade hög hela tiden. Alltså, det var en hel del stereotypiska inslag i filmen (vilket finns i många Disney filmer). Om dem bara kunde lägga av med det. Men det var faktiskt en väldigt fin och rolig film. Sorglig också. Fick bita mig på kinden för att inte lipa flera gånger under filmens gång. En välgjord film.

Nu räcker det för mig i alla fall; det är dags att sova. Imorgon måste jag upp tidigt igen eftersom vi har gudstjänst. 
God natt!

Kicking ass.


Detta var fantastiskt gott igår kväll! Det var kycklingfilé, sötpotatis, rödbetor, palsternacka och broccoli. Det godaste!
Den här Questbaren var inte heller illa :p

Imorse var jag på gymmet och tränade överkroppen och det gick suveränt:)
Efter det svängde jag in på gymgrossisten och köpte den där waldenfarms chokladsås som är helt kalorifri. Egentligen tycker jag att det är lite obehagligt att gå in i sådana fitnessbutiker eftersom det verkar alltid som om det är oftast män som går in dit. Men vet ni vad? Idag tog jag mig i kragen och gick in ändå. Man ska aldrig låta rädslan bli ett hinder för en. Jag insåg att min "rädsla" blev ett hinder för mig så jag skakade bort mig det och gick in i butiken med huvudet högt. Så där ja. Gör det ni också; låt aldrig någon rädsla stå i vägen för er. Utmana den och var modig. Det kanske går hur fel som helst, men huvudsaken är att man åtminstone vågade och försökte. That's all that matters. 

Belönade mig själv med dem där goda pannkakorna igen. Kan inte sluta äta dem. 

Jag fick reda på att min ofärdiga tenta som jag skickade in till min handledare är mycket bättre än vad jag hade tänkt mig. Min handledare tyckte att det var jättebra att jag hade kommit så långt med tentan och att jag skriver jättebra. Men jag ska på ett handledningstillfälle på måndag och vi ska prata mer om hur jag ska strukturera arbetet bättre. Åh, jag blev så glad när jag hörde det! :) 

Nu sitter jag i vardagsrummet med Lucas och min lilla kusin och kollar på tv. Kusinen ville ha läxhjälp så jag får lägga ifrån mig mobilen och hjälpa henne. Later!

Spider-Man vs Jesus.

Lucas och jag såg precis klart The Amazing Spider-man. Vi är båda Spider-Man fans. Vi gillar starkt konceptet med sådana filmer. En god, mänsklig superhjälte med omänskliga förmågor. Vi gillar själva tanken med att det skulle kunna finnas någon superhjälte i världen som hjälpte de utsatta och satte de onda bakom bom och lås. 
Lucas tar alltid på sig sin spindelmannen dräkt och låtsas som om han är den utvalde. Han säger att han vill göra som spider-man. Klättra på väggar, kasta sig över byggnader och flyga i luften med hjälp av sin spindelnät. Och givetvis rädda människor som befinner sig i fara och stoppa alla skurkar. 
Ikväll svarade jag honom annorlunda. Ikväll sa jag: "Men gubben, varför inte leva som Jesus istället?"
Med en plötsligt dyster min och inte så glad röst undrade han: "Varför det?"
"Jo," sa jag, "Du förstår, Jesus gjorde faktiskt coolare grejer än Spider-Man."
Plötsligt hade jag fångat hans intresse, så jag fortsatte, "Visste du att Jesus kunde till exempel bota sjukdomar?"
"Va?" säger han och både låter och ser väldigt förvånad och imponerad ut. Haha, men det var självklart att han redan visste det eftersom jag hade läst barnbibel för honom tusen gånger och han hade sett på en barnvänlig version av Jesusfilmen minst hundra gånger. Så, ja, han var välmedveten om det.
"Ja, och han kunde bota dem blinda så att det kunde se igen. Bara genom att röra vid dem. Och vet du vad mer han kunde göra? Det här var riktigt coolt. Han kunde nämligen gå på vatten!" Försök slå det, Spider-Man!
Vid det här läget höll Lucas ögon på att ploppa ut. "Va?!"
"Ja, han sjönk inte ner utan han kunde gå som vanligt på vatten. Och han kunde dessutom förvandla vatten till vin. Tänk vilka coola saker han kunde göra!" Och som han fortfarande gör, don't forget that.
Jag tror faktiskt att han till slut blev övertygad om att Jesus är faktiskt en coolare superhjälte. Efter att jag hade läst bibeln för honom och stoppade om honom så säger han ändå, "Jag vill vara Spider-Man."
Jag suckar. "Men gubben, Jesus är faktiskt mycket coolare än honom."
"Varför det?" undrar han igen och låter bekymrad över det.
"Spider-Man finns inte på riktigt, men Jesus finns på riktigt."
"Vart då?" testar han mig.
Jag ler och skakar på huvudet åt honom. Den grabben är underskattad; han är så mycket smartare än vad folk tror. "I himlen." svarar jag. 
"Jag ser inte honom."
"En dag ska du få göra det."
"Men jag vill se honom nu."
"Ja, vem vet, du kanske träffar honom i drömmarna. Sov så gott nu och dröm söta drömmar."
 Han ler och verkar acceptera mitt slutgiltiga svar. Jag inser nu i efterhand vilken viktig roll vi äldre har om att berätta för våra barn om Guds stora kärlek för oss och att han faktiskt är verklig även om vi inte kan se honom. Men vi känner det i våra hjärtan. När vi har allt vi önskar oss och ändå känner en tomhet i själen, det är även då vi känner honom. Han finns och han är vår enda stora superhjälte som borde hyllas och äras. Vi har en viktig roll och ansvaret att förmedla för våra barn om Gud, så att de en dag, när de är stora, inte känner sig övergivna eller ensamma eller hopplösa i livet, utan så att de står stadigt med båda fötterna på marken, huvudet högt och hoppfulla och modiga och hyser en oförstörbar och stabil tillit till Gud. 
God natt! <3