Som man sår, får man skörda.

Gud, vad är det med människor? Respektlösa, bortskämda, snobbiga och otacksamma. Någonstans, någon gång måste man ju ändå mogna till och inse vad det är man håller på med. En lärorik och sann sak som min pappa sa var detta: "Det finns två sorters människor på jorden. Människor som alltid, alltid håller med andra människor. Har alltid samma åsikt, samma stil, samma personlighet. Och ju mer dessa människor håller med andra, desto närmare kommer de varandra. Men vad de inte vet om varandra är att deras så kallade "vänskap" är falsk. Så fort någonting händer så kommer de att prata illa bakom varandras ryggar. Dessa människor vill bli älskade, bli sedda och uppskattade. De gillar att skryta och visa upp sig och är snabba med att peka på andra och uppmärksamma andras fel och brister, och sina egna är de blinda för. De gillar att umgås med så många som möjligt, speciellt med människor som har större inflytande. Händer det något så är det alltid någon annans fel eftersom de anser sig själva som "perfekta". Och sen finns det människor som vägrar låta sig fjäska för andra bara för att passa in någonstans. De struntar i andras åsikter, om de tycker något är fel så tänker de inte låtsas som om allting är okej. De är inte rädda för att stå ut i mängden, de är inte rädda för vad människor tycker och tänker om dem. Rätt ska vara rätt, spelar ingen roll om de mister andras respekt eller kärlek eller uppskattning. De hatar osanningar och falskhet och de väljer att hellre vara inte älskade, impopulära, ensamma, och undviker människor som älskar att sprida lögner, pratar illa om andra, är lätt avundsjuka, giriga, hämndlystna, svekfulla."
Pappa, jag börjar förstå mer och mer vad du menar och vilka människor du syftar på. Man kan ge sitt liv åt någon annan och inte ens då kommer människan att visa en gnutta tacksamhet eller uppskattning. Eller som min mamma sa: "Du existerar bara när personen behöver något från dig". Och det stämmer! Jag ser att det stämmer, det gör även andra. Människor må vara blinda och döva, men Gud ser och hör allting. En del människor har lätt för att peka på andra och beskylla andra människor för saker som händer dem, men en dag kommer Gud att peka på dem och visa dem deras egna brister och fel som de tidigare inte kunde se. De ser bara andras fel och tror att de är skuldfria, men de har fel. En dag ska sanningen komma ut och dessa människor som trampade ner på andra, beskyllde andra, och spred lögner om andra, deras egna brister och fel kommer att bli utblottade inför alla. Tråkigt, men så är det; som man sår, får man skörda.